Ber om ursäkt för röran och bristen pa foton på bloggen, ska försöka fixa så inläggen kommer i rätt ordning så snart jag får tag på en någorlunda snabb internetuppkoppling.
Första dagen med vandring varade bara i tre timmar vilket var bra, det fick oss att testa på vandringen utan att det hann bli allt för jobbigt. Träffade en svensk grupp på hotellet i phakding. Kändes skönt att få prata svenska med någon vilket jag inte gjort på två månader. Var nog aningen för ivrig och väldigt osvensk när jag inte kunde sluta prata någon slags dålig svenska. Det är märkligt hur fort man förlorar flytet i språket om man inte aktivt använder det. Jag hade svårt att hitta ord och blandade friskt svenska med engelska. Ganska snart började det flyta på igen och det var väldigt kul att få prata sitt modersmål igen, jag saknar faktiskt svenskan.
Vandringen så här långt går otippat bra. Vi verkar vara rätt jämnsnabba i vår grupp och alla är väldigt vänliga och enkla att prata med. Vägarna vi går på är rätt breda och vi möter många andra grupper av turister. Det som saktar ner tempot mest är när vi möter grupper av yaks (vet inte det svenska ordet för detta djur). Yaks ser ut som stora tjurar med lång päls. Hornen ä snurrade och de använda för att bära tunga varor uppför bergen. Yaks är magnifika om än aningen läskiga, man vill inte komma i kläm mellan en yak och en bergvägg. Vi blir tillsagda att hålla oss på bergsidan när vi möter yaks, annars finns risk att man blir nerputtad från vägen och ber i dalen. Vi möter även sherpas, folket som bor i Everest-området. De ser väldigt tibetanska ut med höga kindben och runda ansikten, påminner lite om samer faktiskt. Sherpas är väldigt starka och kan bära 100kg på sina ryggar. Även våra bärare är sherpas och en bärare bär två av våra gigantiska väskor på sin rygg. Till saken hör att en sherpa i snitt är huvudet kortare än mig. Min väska väger ca 15kg och Julias minst lika mycket, hoppas vår sherpas får bra betalt.
Idag försökte vi lära känna varandra och pratade med folk på hotellet som var på väg ner från everest. En av kvinnorna gav oss goda råd om vad vi borde införskaffa. Hon tyckte vantar och baby wipes var de två viktigaste inköpen och båda kunde vi köpa på nästa stopp, namche bazar. Vi lyssnade ivrigt på hennes berättelser och frågade ut henne om vilka partier av vandringen som var svårast. Vi fick reda på att morgondagens vandring var en av de jobbigaste eftersom den innehåller ett mycket långt brant parti.
Jag är fortfarande förkyld men ser ändå fram emot mer vandring och vackra snötäckta bergstoppar.
/Sabina
Första dagen med vandring varade bara i tre timmar vilket var bra, det fick oss att testa på vandringen utan att det hann bli allt för jobbigt. Träffade en svensk grupp på hotellet i phakding. Kändes skönt att få prata svenska med någon vilket jag inte gjort på två månader. Var nog aningen för ivrig och väldigt osvensk när jag inte kunde sluta prata någon slags dålig svenska. Det är märkligt hur fort man förlorar flytet i språket om man inte aktivt använder det. Jag hade svårt att hitta ord och blandade friskt svenska med engelska. Ganska snart började det flyta på igen och det var väldigt kul att få prata sitt modersmål igen, jag saknar faktiskt svenskan.
Vandringen så här långt går otippat bra. Vi verkar vara rätt jämnsnabba i vår grupp och alla är väldigt vänliga och enkla att prata med. Vägarna vi går på är rätt breda och vi möter många andra grupper av turister. Det som saktar ner tempot mest är när vi möter grupper av yaks (vet inte det svenska ordet för detta djur). Yaks ser ut som stora tjurar med lång päls. Hornen ä snurrade och de använda för att bära tunga varor uppför bergen. Yaks är magnifika om än aningen läskiga, man vill inte komma i kläm mellan en yak och en bergvägg. Vi blir tillsagda att hålla oss på bergsidan när vi möter yaks, annars finns risk att man blir nerputtad från vägen och ber i dalen. Vi möter även sherpas, folket som bor i Everest-området. De ser väldigt tibetanska ut med höga kindben och runda ansikten, påminner lite om samer faktiskt. Sherpas är väldigt starka och kan bära 100kg på sina ryggar. Även våra bärare är sherpas och en bärare bär två av våra gigantiska väskor på sin rygg. Till saken hör att en sherpa i snitt är huvudet kortare än mig. Min väska väger ca 15kg och Julias minst lika mycket, hoppas vår sherpas får bra betalt.
Idag försökte vi lära känna varandra och pratade med folk på hotellet som var på väg ner från everest. En av kvinnorna gav oss goda råd om vad vi borde införskaffa. Hon tyckte vantar och baby wipes var de två viktigaste inköpen och båda kunde vi köpa på nästa stopp, namche bazar. Vi lyssnade ivrigt på hennes berättelser och frågade ut henne om vilka partier av vandringen som var svårast. Vi fick reda på att morgondagens vandring var en av de jobbigaste eftersom den innehåller ett mycket långt brant parti.
Jag är fortfarande förkyld men ser ändå fram emot mer vandring och vackra snötäckta bergstoppar.
/Sabina
No comments:
Post a Comment