Teaching monks again

Host i Fulbari

Tillbaka till att undervisa munkar i Fulbari igen. Hade ingen undervisning igår men idag blev jag ditkallad vid 9 och bjuden på roti (tänk tunna munkar) och tarkari(stark bönmix). till detta bjöds sprite och mjölk, kan inte riktigt förstå logiken i deras sammansättning av maträtter här men det var gott. Efter maten visade de upp ett stort paket med munkböcker som en tidigare volontär skickat efter från Indien. Vet inte om de bara ar stora eller om de ville att jag skulle köpa in något liknande. Jag åt och såg glad ut, det får räcka. Åh, och jag fick träffa två av munkarnas mammor vilket var intressant men hade varit mer givande om de kunnat engelska eller jag nepali. Har fortfarande inte förstått hur de väljs ut för att bli munkar och hade gärna velat fråga mammorna om det. Mammorna verkade i vilket fall stolta och hedrade att få ha sina söner i munktemplet.

Undervisade 1 1/2 timme allt improviserat eftersom det jag tänkt göra redan var gjort. Vi läste högt och skådespelade några korta historier, allt som allt en rätt lyckad lektion. Men det känns som sagt lite som jag har gjort mitt här nu. Vill inte dra igång något stort projekt eftersom jag ändå kommer lämna dem om några få dagar. Berättade att mina föräldrar och min syster kommer hit och de lovade att visa sig från sin bästa sida, men de är alltid söta så det ska nog inte vara några som helst problem.

Pratade även med en av pojkarna som brukar hänga vid vårt hus. Han frågade varför mitt ansikte var så rött (sol som reflekteras mot snöklädda berg gör vem som helst röd). Jag svarade att bleka människor blir röda om de får för mycket sol, jag visade även hur jag börjat flagna på näsan. "oh, like a snake" var pojkens svar. "yes, but i don't look like a snake do I?" "no you look like an apple, with a red nose" var hans svar på det, vilket troligtvis stämmer.

Pa vag in till Rampur

På väg in till stan idag så blev jag tillfrågad av två olika familjer om jag ville bo hos dem. Jag använde argumenten jag bor redan hos en familj och jag åker till kathmandu på tisdag, endast det sistnämnda verkade bita. Kommer att sakna hur folk man möter hälsar så glatt och bjuder in en på te eller mat vart än man går. Samtidigt vore det skönt att kunna sitta i lugn och ro och skriva mail utan att behöva ha fem ungar bakom ryggen som repeterar varje ord man skriver. Saknar den svenska ensamheten ibland ändå.

Jag skulle kunna prata/skriva om vad jag varit med om i Nepal i timmar så om ni inte orkar läsa alla mina inlägg så är det helt förståeligt. Nu maste jag bege mig hemmat, en timmes vandring, innan det blir morkt. Bilder ska jag forsoka lagga upp imorgon till alla inlagg.

Lite bilder fran min vandring hem fran stan kommer har.

Lägg till bildtext