Structure?

Min by, Rampur

Ber om ursakrt for helgens deppiga inlagg. Nu kanns det lite mindre ensamt och lite mer genomforbart.

Det ar fortfarande ensamt sa klart, men jag har hort ryktas om att det ska komma en till volontar hit nasta vecka. Hoppas, hoppas, hoppas att ryktet ar sant. En annan sak som gor livet lite lattare ar att barnen runt omkring mig har lugnat ner sig en aning, kanske for att de har skadat ben och deras syster precis har lamnat stan men jag ar tacksam for det lilla lugn jag far. Dessutom har jag helgen att se fram emot! Jag och tva andra volontarer ska ses i Pokhara for lite turistande. Ska bli skont att fa prata med andra som kan engelska och som ar i samma sits som jag ar. Kommer troligtvis stanna i Pokhara lordag-mandag, jag hoppas och tror att det inte ar riktigt samma hetta dar som har.

Den har veckan har jag forsokt fa nagon slags struktur och forsokt fa in lite rutiner. De rutiner som jag har forsokt att satta ar:
6.30 frukost (te + kakor)
7.00-9.00 laxlasning pa barnhemmet
9.30 dalh baath (linser och ris)
10.00-13.00 Undervisa tre klasser i skolan (alltid oklart vilka klasser)
13.00 lunch (te + kakor)
13.00-16.30 vila eller ga in till "stan" Rampur
16.30-18.00 laxlasning pa barnhemmet
18.00-19.00 fri lek pa barnhemmet
19.30 dalh baath
20.00 diskning tillsammans med dottrarna
21.00 sovdags

Nepaleserna ar dock valdigt daliga pa att folja mitt schema...

Armband fran vardmamman

I veckan har jag fatt armband i rott fran vardmamman i familjen. Tre armband per handled. Rott i Nepal star for att man ar gift sa antingen har hon missforstatt mitt forsok till att kommunicera eller sa ar det nagon slags pik till mig, eller sa hade hon bara rott. Det visade sig att mina hander och armleder ar aningen storre en genomsnitts nepalesens sa for att fa pa mig armb\anden sa anvande mamman vasselin och mycket vald. Raknar med att inte ta av mig armbanden under hela min vistelse har.

Ungefar sa har ser nickningen ut som alltsa betyder ja

Vad mer har jag gjort de senaste dagarna? Jo, just det jag har forsokt kommunicera med mina lararkollegor, vilket har gatt sadar. For det forsta ar de andra lararnas engelska aningen bristfallig (tank en genomsnittlig femarings engelska i Sverige). Kommunikationen forbattras inte direkt av att kroppsspraket i Nepal skiljer sig fran det i Sverige. Fragar jag nagot sa lutar de huvudet at sidan och rycker pa axlarna, nagot som jag tolkar som ett "ok da, men jag vill helst inte", nickningen betyder "ja" har jag fatt lara mig. En annan sak som eleverna ofta gor ar att de vinkar bort mig som att de vill att jag gar nar de egentligen vill att jag ska komma. Dessa saker ar valdigt forvirrande aven nu efter att jag lart mig vad de betyder.  Dessutom far jag kanslan av att de alltid vill vara en till lags och att de darfor hellre sager ja an erkanner att de inte har fortsatt. Detta har lett till ett otal missfortsand. Jag tror till exempel fortfarande inte att lararna pa skolan har forstatt min onskan om att bara undervisa pa formiddagarna sa att jag kan spendera mer tid pa barnhemmet.

En lektion i singular och plural

Oj, jag glomde nastan bort att beratta det varsta som har hant i veckan! Jag hade lektion med klassen pa bilden och de var ganska hogljudda, delvis pga att vi gjorde ovningar dar de var tvunga att vara aktiva och ga fram till tavlan. plotsligt dyker den mest fruktade lararen upp. Hon skriker nagot at eleverna och fragar mig vilka som inte har skott sig. Jag berattar vilka tva som varit mest hogljudda, varpa hon gar fram och slar bagge hart pa kinderna och drar dem i haret. Jag visste inte vad jag skulle gora, kandes som jag bidragit till slagningen. Hon fragade aven vilka mer som varit olydiga men jag kunde inte namnge fler eftersom det direkt resulterat i slag. Hon gick da fram till tva av eleverna och slog dessa for att de uppenbarligen "ofta inte kom till skolan", undra pa om de blir slagna de dagar de faktiskt tar sig till skolan. Vad gor man nar man bevittnar nagot som det har? Jag ar ju bara dar for att hjalpa till och kan inte lagga mig i alla deras udervisningsmetoder samtidigt som man ju inte kan tolerera att barn blir slagna. Efter att lararen lamnat mitt klassrum gick jag fram till de slagna eleverna och kollade sa att de var ok, vilket de verkade vara aven om de var skarrade. Jag forsokte aven ge dessa elever extra mycket bekraftelse pa allt bra de gjorde resten av lektionen. Efter lektionen var de slagna eleverna de som inte ville lamna skolan och bara ville att jag skulle fotografera dem. Svart att hantera, om det hander igen vet jag inte vad jag ska gora sa jag tar garna emot tips!

Mattestudenter pa barnhemmet

Tur att jag har barnhemmet att ga till efter skolan ar over. Pa barnhemmet ar barnen alltid glada och valdigt tacksamma for all hjalp de far. De ar aven bra pa engelska vilket gor att mina konversationer dar ar aningen mer givande an de jag har i skolan. "Mamman" pa barnhemmet har aven hon helt ok engelska vilket gor det hela annu battre!

Just det, jag har ett boktips, "Little Princes". En mycket bra bok om en kille som aker till Nepal for att volontararbeta. Kanner igen valdigt mycket i boken och det ar det narmsta jag kan komma  just nu till utbyte med andra volontarer. Boken rekommenderas starkt! Nu drar jag hemmat, mot barnhemmet! /Sabina

Aryan, den starka. Vill alltid leka istallet for att gora laxor